Den här utställningen tillägnar jag min far, Erland Hejdström.

Hela sitt verksamma yrkesliv jobbade han på ett eller annat sätt inom byggbranschen. Han hade tidigt ett stort intresse för allt som hade med trä, snickeri och byggande att göra och detta följde honom genom livet. Efter att redan i tonåren ha arbetat med allehanda jobb blev han så småningom byggnadssnickare. Som sådan jobbade han runt om på Gotland under drygt ett och ett halvt decennium innan han tog steget och blev arbetsledare. Jag träffar än idag folk i branschen som kände min far, somliga bara till namnet men också de som jobbat tillsammans med honom under åren, trots att det nu är rätt länge sedan han var yrkesmässigt verksam.


Utställningens bilder visar en del av de verktyg min far haft i sin hand under åren, långt innan elektriska varianter blev en självklarhet. Det som från början fick mig att börja fundera på att göra en utställning var när jag för inte så länge sedan kom att titta på de tre stämjärnen med trähandtag. Plötsligt slogs jag av att det inte bara var några stämjärn, vilka som helst, utan de uppenbarade för mig en yrkesmans långa arbetsliv. I samma takt som yrkeslivet långsamt blev längre, kortades stämjärnen genom ständiga möten med slipsten och bryne och således blev det som inte längre finns kvar, just det som berättar historien.


Under årens lopp har jag vid några speciella tillfällen haft förmånen att jobba ihop med min far och fått ta del av hans gedigna yrkeserfarenhet. Första tillfället hade kanske mindre med hans yrkesverksamhet att göra än med både hans och mitt intresse för sjön och båtar. När jag var grabb hade pappa byggt några båtar som familjen hade till fiske m m.

Det var båtbyggen i plywood på enkla spant, inte något lull-lull med vackra linjer i skrovet utan praktiskt och funktionellt, typiskt min far. Till bror min och mig byggde han en kanadensare (även den i plywood) på vilken vi så småningom satte centerbord och segel. Snart nog blev det lite för simpelt att segla kanadensare med sprisegel och efter att som 15-åring ha jobbat ett helt sommarlov gick jag stolt till min far med fem tusenlappar i handen, lade de framför honom på skrivbordet och sa: ”Nu betalar jag, så bygger vi!” Och så kom det sig att vi den vintern byggde en fem-meters segelbåt som i många år blev en källa till ”självutbildning” i den sköna konsten att segla och att rätt angöra en brygga.


Långt senare fick vi ett annat tillfälle att jobba tillsammans då jag skulle bygga ett eget hus. Erland blev, under den ett och ett halvt år långa tiden, min mentor och när vi reste stommen till huset jobbade vi på heltid tillsammans under två månader. Jag fick en god inblick i husbyggandets konst och lärde mig samtidigt väldigt mycket av att få jobba tillsammans med en så erfaren yrkesman. Det blev också ett sätt att umgås som inte givits tidigare och som jag idag ser tillbaka på med en stor portion värme, ödmjukhet och inte minst, respekt.


Erland fick aldrig se dessa bilder, han gick bort sommaren 2005 men jag måste erkänna att det skulle ha varit roligt att höra vad han hade tyckt. Jag undrar om hade sett sina verktyg med ”mina ögon”? Kände jag honom rätt hade han nog tyckt att ”det är väl inget att fotografera, gamla slita verktyg!”

Så tycker dock inte jag och hoppas att du som betraktare av dessa bilder kan se något av det sköna i dessa gamla slitna och välanvända verktyg som så väl tjänade sin ägare och som jag vet har suttit tusen och åter tusen gångerI Fars Hand



November 2009

Roland Hejdström

I Fars Hand

Bilder av en hantverkares verktyg